Torsdagen den 7/10 -04

WaterWorld Waterpark

Dag fyra, dax för äventyr för vem vill ligga vid hotellpoolen och softa när man kan riskera livet i en vattenpark.

Idag var det dax för en busstur till Ayai Napa och till vattenlandet Waterworld Waterpark. Vi steg upp och gjorde oss iordning för att gå och äta frukost. Frukosten gick nu på rutin och alla visste vad dom skulle äta. Jag (Kenth) tar två rostade med ost och gurka, ganska mycket äggröra, två koppar cappochino samt ett eller två glas appelsin juice. Sofia tar fruktsallad, ett rostat bröd utan någonting på samt ett glas chocklad eller apelsin juice. Claes tar en skål med mjölk och chockopops och ett rostat bröd med smör. Kalle tar en skål med apelsin juice och chockopopps samt den obligatoriska vällingen. Erika tar allt möjligt te, juice, choklad, rostat bröd, vanligt bröd osv. Efter frukosten packade vi väskorna och barnvagnen för att ställa oss vid busshållplatsen för att vänta på bussen. Dom obligatoriska taxichafförerna kom och frågade vart vi skulle och berättade sedan vad det skulle kosta oss. Erika erbjöd vid ett tillfälle 4 pund men det ratades ty dom gick inte under 5 pund. Bussresan kostar ca 2-3 pund. Efter en stund strandade förhandlingen och vi fick vackert stå kvar och vänta på bussen. Med facit i hand innebar det att vi för ca 3-4 kronor per person valt att sitta i en varm buss och trängas istället för att sitta i en luftkonditionerad taxi. Nåväl nu kommer bussen, fullsmockad med människor och där försvann den. Den stannade inte, que ? Men nu kommer en ny och den stannade och vi kunde kliva ombord på bussen efter att ha lastat vagnen i en lucka på sidan av bussen. Bussarnas kvalitet och komfort är inte mycket att berätta om. Resan till vattenparken tar ca 30-35 minuter och går igenom Ayai Napa och Nissi Beach. Väl framme löste vi biljetter och köpte in oss i ett värdeskåp och letade upp en plats att sätta våra grejor på. Tillslut hittade vi en lämplig plats och nu skall här åkas.

Först på tur var Apollos Plunge. Ett hissnande äventyr med kurvor. Jag, Sofia och Claes var testpiloter för att bedömma om Kalle kunde åka där senare. DET kan han inte.

Sedan åkte vi Chariot Chase. Man åkte på liggunderlag och banan bestod av en ända lång raksträcka med tre gupp. Jag och Sofia åkte först, Claes avvaktade och väntade på skadeutfallet. Charoit Chase var roligt, rakt på sak med fart och härliga gupp var av det sista fick en att lämna moder jord för ett kort ögonblick. Sofia tyckte den var rolig och Claes hakade på nästa race.

Nu skulle vi åka Serpentine Slides. Jag och Claes åkte dubble race och Sofia single race. Kul men inte lika roligt som Chariot Chase.

Men nu var det min tur att vakta Kalle en stund så att Erika fick upplva lite fartupplevelser. Jag och Kalle åkte Minotaur's Labyrinth. En stillsam resa på ett jätte bildäck. Det mest våldsamma som hände var en vattensprutande drake som fick Kalle upp i varv. Efter ett varv var vi tillbaka där vi startade och klev av däcket för att gå till bassängerna Trojan Adventure men halvvägs dit möter vi resten. Erika hade gett upp efter ett åk. Nu kände jag mig beredd att möta parkens värsting, Fall of Icarus. Först 80 graders brant rakt ned sedan upp på en vägg för att slutligen åka tillbaka och med ryggen före över ett gupp och resan var vid sitt slut. Låter inte mycket när man skriver om det men när man sitter i sin 'båt' på väg över kanten och ser livet spolas förbi en i revy så är man inte så kaxig. Men nu till början av historien.

The Fall of Icarus

Efter mycktet tjatande av Sofia kände jag mig mogen att ta mig an The Fall of Icarus. Vi gick sakta men säkert uppför trappan till toppen av tornet. Sofia mummlade hela tiden på vägen upp hur mycket hon ogillade sin far och hur nära hon är en sk nära döden upplevelse. Men jag påpekade hur glad hon skulle vara efter åket om hon nu skulle överleva. Många av dom ord hon nämnde till mig skall man inte återberätta här utan spara till senare. Nåväl tillslut stod vi på kanten till avgrunden och väntade på våran 'båt' som skulle ta oss över avgrundens stup. Nu började jag till och med att tveka. Var detta min sista färd, skulle jag uppleva en morgondag? Svaret skulle kom snart. Vi satte oss ned i båten. Sofia ville sitta längst bak men vakten sa med bestämnd röst, stora människor bak och små fram. Vi packade in alla armar och ben enligt anvisningar från vakten och gjorde oss beredda på avfärd. Båten släpptes iväg och jag försökte desperat se efter slutet på backen och se långt där nere skymtas den och ner kommer man alltid. Efter nedfärden kom vi upp för en tillsynes lodrät vägg för att åka baklänges över ett gupp och resan hade tagit slut. Nu var vi bara tvungen att åka den några gånger till så att bilderna skulle bli bra.

Nu var det dax för mat. Vi letade upp en resturang för att utspisa hamburgare. MMMmmmmm. Resturangen som uppfyllde våra krav var Homer's Burger Palace. Det roligaste resturangen hade dock vindruvor i taket men serverade inget som tilltalade oss. Vindruvorna kunde man köpa till en hutlös kostnad.

Efter att ha intagit den som kunde bli min sista måltid så stegade jag mot den högsta attraktionen, Mount Olympus. En attraktion som vi kallar för lavemang race. Det innebär att du är tvungen att knipa ordentligt eller du måste göra ett toalett besök efter åkturen. Mount Olympus är den mildare av dom två lavemang banorna ty den innehåller några dämpande kullar. Jag la mig tillrätta i rännan och åkte iväg. Tycke att det var helt okey till en början men sedan kände jag hur rygg skinnet började att krypa upp till nacken och att farten fortfarande ökade, inte bra. Men plötsligt slog jag i botten och färden hade tagit slut.

Vad kan man mer säga om Waterworld Waterpark? Den är inspirerad av den grekiska mytologin och har allt en barnfamilj kan önska sig. Kalle upplevde dock det som läskigt när jätte hinken med vatten hälldes ut över badgästerna på Trojan Adventure så där ville Kalle inte vara men det fanns ett lekland på land som fungerade som ersättare. Men nu blev vi trötta, less på vatten, dax för något nytt.